Jag tillhör nog en av de få som tycker att det där med blogg är rent av löjligt om inte patetiskt. Att berätta om ens liv och tillvaro så vem som helst kan ta del av det. Att skriva in varenda dag flera gånger om vad man gör, vad det är mat man tillagar och hur man äter det. Är det liksom intressant?..

Men ändå sitter jag här på vår expedition, nu en onsdag eftermiddag och skriver mitt livs allra första blogginlägg när jag egentligen har tusen andra saker att stå i. I högtalarna pumpas det ut skön musik och i skrivandes stund är det låten ”Can’t stop” med Red hot chili peppers som spelas. Förunderligt tycker jag, hur livet kan ta ut en på sina vida svängar men det är väl en del av det som kallas för att resa sig upp från det stadiet av tabula rasa. Om det är något jag har lärt mig så är det att livet är det som händer här och nu så det gäller att hålla ögonen öppna så man inte går miste om det.

Snart är det avgång för den gamla styrelsen och in med det nya. Det kommer verkligen att bli spännande att få arbeta med nya människor liksinnad som en själv som har en drivkraft få motorer kan mäta sig med. Men denna blogginlägg, min allra första dessutom, ska tillägnas till de som avgår, mina vänner som har suttit med mig vid min sida i styrelsen under min period. Dessa styrelsemedlemmar, studenter, människor men framför allt mina vänner har jag kommit att lära känna väl. Utan att överdriva vågar jag påstå att vi inom styrelsen är som en familj med likgiltiga värderingar och mål. Att vi sliter hårt sida vid sida, sittning efter sittning, event efter event är nog få som vet. Det är som min far brukar säga, många ser resultatet av det man har åstadkommit oavsett om det blev bra eller dåligt, men få kan se det faktiska arbete man har lagt ner och den börda man har burit längs vägen. Det är ganska ironiskt för när jag började på högskolan så bestämde jag mig att inte ge mig in i några som helst föreningar som tar upp tid utan enbart fokusera på mina studier och vara rent sagt en nörd. Men nu sitter man på en post med ansvar över marknadsföringen av en studentförening med en stor skala av medlemmar.

Men hursomhelst så kommer många av mina vänner att avgå ur styrelsen. Det känns lite som på idol där bilderna på deltagarna släcks ned när dem åker ut. Alla dessa minnen man har från styrelsemötena eller när man sitter på expeditionen. Något annat jag lär aldrig glömma och lär förbli skadad resten av mitt liv utav är nog Algots meningslösa skämt som kan ge vilken frisk och välmående 23åring som helst att drabbas av hjärnblödning. Men alla dessa minnen, tradigt nog, kommer faktiskt förbli mina bästa minnen här på högskolan. Oavsett hur tråkigt vi har haft eller hur roligt det har vart så kommer jag för alltid att minnas dessa personer.

Vissa av de som avgår kommer finnas kvar på högskolan men somliga andra ger sig ut i världen på upptäcktsfärd så långt bort som Kapstaden. Men oavsett vart alla hamnar så vet jag att dom kommer att åstadkomma storslagna verk! Jag vet även att oavsett vart man än befinner sig i världen och oavsett den tid som har gått så kommer dessa vänner jag har fått under denna period finnas där när man behöver en hjälpande hand. Det är just sådana vänner man har för resten av livet och kommer att vara det bästa förvärv jag någonsin har gjort i mitt liv.

Oavsett vad så se till att även du får ut så mycket som möjligt under din studietid. Ut och nätverka, gå på olika event och se till att även du lever och växer i takt med livet. Din tid på jorden är nu så se till att göra något extra ordinärt utav det. Därmed avslutar jag mitt allra första blogginlägg med att citera texten ur Can’t stop – ”Can’t stop the spirits when they need you, this life is more than just a read through”

Tack för mig för nu är det vidare till plugget inför juridik tentan